livet är som en maskerad...
Livet är som en maskerad, varje dag sätter man på ansiktsmasken och spelar lycklig och glad jämt och ständigt. Man låtsas vara något som man inte är. Varför?
Varför försöker man vara något man inte är, varför vågar man inte visa att man inte är världens lyckligaste, att man mår världsbäst?
Jag har inte alltid vart rädd för att visa vem jag är, en gång i tiden var jag nöjd över mig själv och jag vågade stå för den jag var, men så är det inte idag, det är tvärtom.. jag vågar inte visa vem jag är, jag bär den där jävla masken som verkar vara glad och sprallig hela tiden, jag mår inte alltid perfekt som många kanske tror!
Jag önskar verkligen att jag ska kunna sluta bära masken och våga vara mig själv och inte få ångest för allt jag gör och säger.. det tar på mig och mina krafter..
Jag har även svårt att förlita mig till folk.. och det är hennes fel, det var hon som jag litade på mest som förstörde det, du som berättade för andra om de saker jag sa till dig, du som spred vidare sakerna även om du lovade att hålla det hemligt.. det är du som förstörde mitt förlitande till folk..
Men jag är inte alltid ledsen och deppig, jag har perioder där jag är glad och glömmer allt som var, men sen gör jag något och då kommer ångesten och deppigheten tillbaka..
Men jag har tre bra vänner som jag litar på i alla situationer.. jag älskar er!
Jag kände att jag vart tvungen att skriva av mig..
